Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 110 —
en låg kulle, hvilken i sakta stigning höjde sig öfver den
öde slätten, hackade hon tänderna af rädsla och måste vända
sig om för att hämta andan. Ingrid stannade också och
frågade, hvarför den andra dröjde.
Då kunde gumman icke längre hålla sig tyst, utan
darrande af sinnesrörelse, sade hon Ingrid, hvarför hon
var rädd.
Iiigrid stannade också och frågade hvarför den andra dröjde.
— Tycker I inte, det är underligt att gå här? slöt hon.
Ingrid stod stilla och såg sig omkring. Ett stort
träskelett, likt en lösbruten port, tecknade sig dunkelt i mörkret
mot den stjärnklara himmlen.
Hon skakade på hufvudet.
— Nej, sade hon. Jag tycker aldrig, att något är
underligt.
— Det var ju era barn, mumlade den gamla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
