Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därmed gick han inåt staden. Men när han gått ett
par steg, vände han sig om och ropade häftigt efter
skepparen, som redan vändt ryggen till:
— Kapten! Hvad han gör, så kora ihåg, att han
bär-gar ankaret.
Den gamla barken var dödsdömd. Det fans ingen, som
höll på den längre — icke ens redaren, sora rådde om den.
Och dock hade den också haft sin stormaktstid,
nälden inte seglade bara på Östersjön.
När den nybygd och nyriggad löpte ut ur hamnen, hade
dess första resa gält Marseille. Den hade passerat Nordsjön,
trotsat Engelska kanalens stormar och sökt hamn i Bordeaux.
Där hade den legat stilla ocli reparerat i tre dagars tid. Och
de svenska skärgårdspojkarne hade roat sig med att äta
körsbär i Maj, flanera i hamnen i stora, gula halmhattar sora
de köpt i små glada, franska butiker, och druckit det fina,
sura vinet, sora herrarna hemma betalade med dyra priser
och ändå inte voro säkra på att få dricka oförfalskadt.
Därefter hade barken lyftat ankar och gått söderut genom
Gibraltars sund, där den mäktiga fästningen ligger på den
oåtkomliga klippan, och där vattnet blir så blått, som inte ens
himmelen kan bli hemma i norden. I Marseille hade de
sedan legat stilla och lastat in ny frakt, sedan bräderna blifvit
sålda. Och därifrån hade skärgårdspojkarna haft underliga
saker att berätta, om hur hvitt solen lyser, och hur lustigt
det går till i de små sjömanskrogarna, där det fans hvitt och
rödt vin, sora var billigare än bränvin, och där småväxta,
lifliga flickor med mörkt hår och mörka ögon hade haft
kärlekshistorier med de linhåriga sjömännen.
Men barkens stora händelse var resan fi 11 I i i o Janerio,
som varade ett belt år, och när ekvatorn passerades, när
man i månader inte såg annat än himmel och vatten, och
när hajarna i solskenet under hela dagar följde fartyget, så
att man såg, hur deras svarta fenor höjde sig och försvunno
i det grönskimrande vattnet, sora under solens lodräta
strå–lar brände i hetta, då hade underliga händelser timat, och
skärgårdspojkarna hade sett både glada och hemska syner.
En skeppspojke hade fallit öfver bord, och hajarna sletos om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
