Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, till dess att endast en blodfläck på vattnet visade,
hvar lians kropp hade försvunnit. Men vidare gick färden,
och från den resan gingo sägnerna mångfaldigade och
förstorade rundt omkring i skärgården. Det var fåglar med
fjädrar, som glänste lifligare än påfågelns stjärt, hvalfiskar,
som sprutade vatten högre än masttopparna, och som stjälpte
en båt lika lätt, som en karl vänder en skottkärra. Där fans
fiskar, som hoppade upp ur vattnet, högt upp, så att solen
lyste på deras glänsande kroppar, snäckor, kolossala och
skiftande i alla perlemorens mest förledande färger, vilda djur,
som lurade i buskarna, när man kom i land, och blommor,
så stora, doftande och brokiga, att man knappast trodde,
att man längre var på jorden. Skärgårdspojkarna hade
fångat liumrar, så stora, att icke den hungrigaste kunde äta dem
ensam. De hade ätit drufvor som lingon och druckit mjölk,
söt som mandel, hvilken rann ur skalet på nötter, stora som
barnhufvuden. De hade ätit bananer och sett enorma
kaktus växa på bärg. Ocb de kunde aldrig glömma, hur de
mörkbruna flickorna, hvilkas språk de icke förstodo, kunde
dansa med endast ett hvitt skynke bundet om lifvet, eller
bur deras hvita tänder glänste bakom de tjocka, korallröda
läpparna.
Det hade barken varit med om. Ocb mången vild
ba-kanal hade hållits på dess gamla däck, när det tröga
nordiska blodet blifvit upphettadt af söderns brännande sol,
glödgadt af dess eldiga drycker, som lifva i stället för att slappa,
berusadt af bela denna söderns rikedom, hvilken på
nordbons sinne verkar, som om hela sagolandets öppnade skatter
bjudits honom af naturens gifmilda hand.
Det var i den gamla goda tiden, när intet fartyg med
lång skorsten och hvirflande propeller eller hjul hade tagit
ångan till drifkraft, kufvat vågorna ined det upphettade
vattnets makt, försmått vindarnas hjälp och tuktat deras
nyckfullhet. Nu hade tiderna förändrats, den gamla barken hade
blifvit hänvisad till kortare resor på mindre vatten, ocli nu
låg den, gammal och murken, i hamnen, bestämd att seglas
upp på ett skär, där vågorna skulle få fullborda det
förstörelseverk, som tiden och åren hade påbörjat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
