Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 124 —
Det blef lif och rörelse i hamnen, när det blef bekant
att gamla Karolina skulle göra den sista resan.
Pettersson, som var tullvaktmästare, och i åratal
spenderat sina bästa kvickheter, så ofta barken lyft segel och
fällt ankar, stod bred i ryggen och säker i knävecken på
bryggan och solade sig. Han berättade det för de andra
tullvaktmästarna. Själf hade ban hört det af skepparen.
Och tullvaktmästarna berättade det för lotsarna, lotsarna be-
nan berättade det för de andra tullvaktmästarna.
rättade det på de andra fartygena, dessas besättning förde
ryktet vidare in öfver den lilla staden, som med sina krokiga
gator och gamla hus klättrade uppför branten, hvilken lutade
ned mot sjön, och som en löpeld spred det sig i staden, att
gamla Karolina ändtligen skulle gå all världens väg, och att
redaren själf hade bestämdt, att hon skulle sättas på grund.
Och det tyckte alla var roligt. Ty redaren var
afun-dad, för att ban var rik, och hatad, för att ban var snål.
Och därför gladde sig alla, som om de kunnat taga något
ifrån honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
