Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 126 —
en ny kutting, livilken på samma sätt forslades upp. Sedan
steg gubben själf upp på däcket och såg sig buttert omkring.
— Det var fan med folk, .yttrade han.
Det var ingen, som svarade. Ty den riktiga
inbjudningen var ännu inte kommen.
— Jaså, ni vill vara med om att supa för gamla Karo
lina, fortfor Pelle Ljungberg, i det han sköt sydvesten
tu-pannan och såg sig omkring.
Det blef mummel och rörelse framme i fören, och ett
par af de modigaste vågade sig närmare.
-— Ned med er och langa upp ölet och maten, skrek
gubben godmodigt. I dag är det jag, som bjuder. Och
fan ska’ ta’ den, som inte blir full.
Hurrah! skrek ungdomen framme i fören. Och snart
kommo matvarorna i dagen. Det var bröd och fläsk, en
bytta smör och ett stort stycke ost.
Skepparen tyckte, att det var för mycket för Pelle
Ljungberg, men Pelle Ljungberg svor och lefde och skrek, att
sktdle det bli begrafning, så skulle’ det supas också. Och
har ingen annan råd att bestå kalaset, så ska’ Pelle
Ljungberg göra det.
— För gamla Karolina ska’ hedras, och vi ska’ hurra
för gamla flickan och supa, tills det blir ljusan dag.
Månen hade gått bakom ett moln, och hela hamnen
insveptes i ett halfmörker, som gaf något fantastiskt åt denna
utsigt af master och riggar, som omgaf dem. Vattnet var
mörkt, endast en silande ränna af ljus från den del af
månen, hvilken skymtade genom molnet, sträckte sig från det
gamla fartygets bog och långt bort öfver vågbrytaren, som
ljus och blank skar igenom skymningen. Och upp öfver
branten, på hvilken staden var bygd, lågo de gamla
bygnin-garna som hopgyttrade i lialfmörkret och tornade upp sig
till en vägg af dunkel, öfver hvilken den ljusa himmelen
hvälfde sig med matt tindrande stjärnor.
Men på barken började dryckeslaget. Pelle Ljungberg
förde an. De sjöngo för helan och de sjöngo för halfvan.
Glada sjömanspojkar höllo hvarandra om halsen och dansade
rundt på det murkna däcket, och öfver alla de andra hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
