Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se’n kom tillbaks, var bon skral ocli fick stanna i Östersjön.
Se’11 blef bon köpt utaf honom, som nu har henne. Men
gamle Ljungberg fick följa med. Och därför tycker han,
det är synd, att gamla skutan ska’ seglas i kvaf. Men nu
ska’ ni hjälpa mig att hedra henne, och 1111 tar jag
kommandot.
- Hissa flaggen på halft, gossar, skrek han och svängde
med sydvesten. Hissa flaggen.
Pelle Ljungberg hostade och fuktade sin tunga ur
glaset. Nedanför gaffeln svajade den slitna flaggan för
nattvinden.
— Af med mössorna, röt gubben. Och hans kommando
följdes af en undrande skara, hos hvilken en besynnerlig
känsla af högtidlighet efterträdt stojet. — Af mecl mössorna!
För nu håller vi graföl öfver gamla Karolina. Hon
flaggar på halft för sig själf. Och vi flaggar med mössorna. För
ska’ hon gå samma väg, som vi alla en gång kommer att
gå, då vill jag ändå säga det, att hon har sett bättre dagar.
Och hvar och en, som hör på mig, ska’ göra som jag.
Härmed tog Pelle Ljungberg sitt glas och hälde dess
innehåll ut öfver relingen. Tigande följde de andra hans
exempel.
— Nu har vi offrat åt sjön, sade Pelle Ljungberg. Och
nu går Karolina all världens väg, men med heder.
Därpå satte ban sig mecl en förnöjd min på relingen
igen, slog i en ny sup och sade, i det ban plirade mecl
ögonen:
— Sup nu, pojkar!
Ocli det dryckeslaget varade, till dess att månen hade
försvunnit och solen runnit upp. Af besättningen var det
ingen, som sof den natten.–
Ett stycke från staden reser sig en brant
kalkstens-klippa öfver en sandig strand. När solen lyser på klippan,
får den en krithvit glans, som blänker långt öfver det
mörkblåa vattnet, hvilket rullar in emot sanden, och hvars obrutna
yta, leende i solljuset, sträcker sig längre, än ögat kan nå.
Utanför stranden ligger ett långt ref, som är doldt af vattnet.
I lugnt väder synes endast en lång, brun rand, som visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
