Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar grundet hotar. Och när blåsten slår sjön emot land,
skumma vågorna hvitt omkring den osynliga klippan. Men
sjömännen, som känna farvattnet, veta, att på midten är
klippan delad i två hälfter, mellan delarna går en
fördjupning, och seglar ett fartyg in där, ligger det fast och stilla,
uppkastadt på grundet, till dess att vågorna på hösten slår
det i bitar. Där skulle Karolina seglas på grund, och tidigt
på morgonen var hela hamnen full af folk, som skulle åskåda
affärden.
Det var en klar solskensdag och vinden låg emot strand.
Den gamla barken bogserades utanför hamnen, och seglen
släpptes lösa, hissades upp och utvecklade sina nötta klutar
i solskenet. Ett sorl af njutning gick genom mängden, som
åsåg skådespelet.
— Ta’ vackert i lapparna, ropade en röst
— Det fladdrar i kjolarna på gamla flickan, ropade en
annan.
En dånande skrattsalva belönade kvickheten. Man
trängdes, sprang om hvarandra, reste sig på tå för att se bättre.
Ty nu skulle barken göras klar till att släppas ut på
egen hand. Den skulle lofva upp i vind, så att den sedan
kunde ta fart och styra rätt ned på grundet. Det tog tid,
och det gnisslade i det gamla tågverket, det gnisslade, så att
det hördes ända bort till stranden, där detta svaghetstecken
mottogs med nya bifallsrop. Och när barken ändtligen lade
sig på sidan och ovigt stampande lofvade upp mot de
skvalpande sjöarna med de tre masterna, som syntes i en sned,
gungande linie, och seglen, som hängde snedt och osäkert
på master och rår, då steg ifrån stranden ett enda dånande
hurrarop och de mest företagssamma skyndade i förväg för
att få stå på stranden och bevittna, hur det gamla fartyget
rusade in mellan klipporna och hängde upp sitt skrof på
grundet, hvilket låg gömdt under det böljande vattnet.
Då märkte plötsligt någon, att ankaret saknades. I det
tillstånd af rus. hvari hela besättningen befann sig, hade
ingen gifvit akt på dem, som skulle hala det upp. Kedjan
hade glidit undan, och utan att brottslingarna yppade det,
hade både kedja och ankare försvunnit i djupet.
Gernandts Folkbibliotek. II. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
