- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
149

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14«»

»Ja, adjö då.»
»Adjö.»

Och hon läste dörren efter sig.

Hon kastade på hufvudet i ett slags trots och gick
bortåt vägen. Hon kände kraft och lust att hjälpa sig själf.
Så kommo tårarna ymnigt och häftigt. Hvart skulle hon
gå? Hvart i vida verlden skulle hon gå?

Efter ett par timmar gnagde hungern henne. ITon
försökte att få köpa mat, men hon fick det icke. Hennes
tankar voro ej rediga längre. Som af instinkt såg hon nedåt
sjön, och tog af på en väg, som ledde ditåt. Ilon frös ej
mera, hon var het i hela kroppen. Ådrorna brände som eld.
Och så var det så tungt att gå, så oerhördt tungt. Hon fick
stanna för att draga andan. Fullkomligt mekaniskt strök
hon håret åt sidorna och rättade på hufvudklädet.

Då hörde hon det egendomliga, skrapande ljudet af
vågorna, som sköljde upp mot landisen. IIou spratt till och
säg sig skyggt omkring. Hon kom ihåg, hur det var, när
hon var mörkrädd som barn och sprang utan att veta för
hvem, men sprang med flämtande bröst och rysande af fruktan.

Hon kastade knytet ifrån sig satte händerna för
ögonen och sprang framåt, stannade för att draga andan,
skakade snön af kjolarna och sprang igen, altjämt ned mot sjön.

Ilon tyckte sig dyka ned i det kalla vattnet för att
söka rätt på Nils. Och ban var där nere. Han tog emot
henne med öppna annar och kysste henne. Men hon tyckte
att lians mun var så kall och hans famn så ohyggligt liflös.
Och hon talade vid honom om deras barn, som hon har
under sitt hjärta, och så kände hon sig sjunka ned, alt djupare
och djupare.

Det svartnade för hennes ögon, och hon föll sanslös
i snön.

När hon vaknade, låg hon i ett litet tarfligt rum i en
varm säng. Hon såg sig om en stund, lutade kinden mot
den hvita kudden och insomnade ånyo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free