Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 150 —
Det bodde en rik bondänka där i stugan. Gumman
var liten och tunn med ett magert, skarpt anlete. Hon hade
varit änka i tjugu år och haft många friare, dem hon alla
afspisat. Och säkert är, att icke ens det kyskaste hjärta
skulle haft något att invända mot renheten af mor Anna
Lisas änkostånd.
Hit var det som Ingrid hade kommit. Gårdsdrängen
hade funnit henne afsviminad på stranden och burit henne in.
Gumman hade genast förstått, hvar skon klämde.
»Men fast hon är ett stycke, kan man väl ej låta henne
dö för det», sade hon. Och så fick Ingrid stanna.
Efter en veckas sjukdom fick Ingrid ett barn. Den
själsspänning, hon lefvat i, jämte öfveransträngning hade väl
påskyndat hans födsel. Det var en gosse. Han var ovanligt
späd, lemmarna voro spensliga och bröstet infallet. Ilan såg
ej ut att lefva länge.
Men Ingrid blef kryare med hvar dag. Hon gaf själf
den lille di och kunde ligga långa stunder och se på honom
med tårar i ögonen.
»Dti är lik Nils», hviskade hon i barnets öra. Hon
ville ej säga det högt.
Men barnet blef ej friskare. Det tynade långsamt af,
och en morgon, när Ingrid vaknade, låg det dödt bredvid
henne.
När Anna Lisa kom in i rummet, låg Ingrid
framstupa med hufvudet gömdt i kuddarna och grät. Gumman
försökte fåfängt att få henne att tala och måste slutligen
själf lyfta undan barnet.
Då reste hon sig upp med en våldsam åtbörd, men
när hon fick syn på det liflösa anletet, brast hon ut i en
högljudd snyftning och föll alldeles handlöst tillbaka mot
kuddarna.
Alt som dagarna gingo, blef emellertid Ingrid mera
stilla. Kanske var grämelsen ej mindre bitter för det, men
i det yttre var hon dock lugn. Och så kom ju begrafningen.
Den hade Anna Lisa styrt om. Ingrid hade stannat
hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
