Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det bryr jug mig inte om», sade Schalken, som kände
sig modig, därför att lian hade långt kvar. »Hon skulle gå
själf, Iinge hon se, hur godt det är.»
Men Hilda bad honom så vackert, att lian skulle gå,
att ban till sist gaf sig i väg. Och så kommo de då fram.
Skolsalen var ett stort rum, ödsligt och kallt med hvita
kalkrappade väggar, långa bänkrader, kartor och planscher
öfver växter och djur på väggarna, framme vid ena
kortväggen lärarinnans bord och stolen med skinnsits, till vänster
kartställare och till höger en stor, svart tafla, linierad med rödt.
Det hjälpte inte stort, att det var eld i kakelugnen.
Lärarinnan frös, och barnen frösö. De små sutto inte och
blåste i fingrarna eller trätte på kölden. Ty de voro inte
vana vid bättre. Men nog hade det varit förmånligare, om
de varit mindre våta om fötterna. Och nog hade de frusit
mindre, om de, när de kommo fram, varit mindre upphettade
af att vada i snön.
Psalmen lät inte vidare vackert, när de sjöngo den.
Men sjöngo gjorde de ändå af alla krafter, så att ett par
gummor, som just gingo förbi, måste stanna och lyssna
andaktsfullt på, hur barnen ansträngde sig med »Min gärning
nådigt skåda».
Sedan lästes bön och så skulle man läsa katekes.
Lilla Schalken satt och svettades. Hilda kunde alltid
bra, och mamsell brukade säga, att ban skulle följa sin systers
exempel. Han hade läst på, tio gånger hemma och en gång
i skolan. Men han kunde ändå aldrig, när ban fick frågan.
Det visste han, och det gjorde honom inte djärf v are.
»Fjärde bönen, Gottschalk», sade lärarinnan.
»Vårt dagliga bröd gif oss i dag», sade Schalken utan
att stappla. Ty han lick alltid läsa fader vår, innan ban
somnade 0111 kvällarna, så att bönerna kunde han.
»Luthers förklaring», fortsatte lärarinnan. Efter att nian
börjat fästa vederbörlig uppmärksamhet på, att Guds ord ej
iinge förvandlas till en utanlexa, sade hon aldrig: »Hvad är
det?», utan i stället alltid »Luthers förklaring». I början
var det nog litet konstigt för barnen, men de hade så små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
