Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon med byns pojkar, mod hunden, med katten, eller också
satt hon tyst i en vrå, och hennes blåa, drömmande ögon
stirrade utan mål rätt fram i den tomma luften eller mot
kvällens skymning, som tung bredde sig ut öfver åkrarnas
vta liksom öfver stugans golf.
Emma hörde ej till dem, som jämt voro glada, och
hon tog allting så djupt. Om mostern gaf henne snubbor,
kunde hon en lång stund efteråt stå och se på henne med
fuktiga, stora ögon, och hon gaf sig ingen ro, förrän hon
gjort allt godt igen. Ofta gick hon som barn ensam i den
lilla trädgården med syrenhäckarna och de båda höga
ox-larna, de små äppleträden och de stora potatislanden och
stälde med något, som hon själf hittat på, och som ingen
fick veta hvad det var. Det kallade hon för att gå i bagen.
Och då såg hon alltid allvarsam ut, och hennes lilla mun
snörptes ihop. När hon var glad, kom själfva glädjen på
sitt underliga, stillsamma sätt. Ilon var aldrig högljudd,
men bela hennes ansigte lyste, och ögonen glänste tindrande
varmt.
Hon var olik sina jämnåriga, ty hon tog allting så
allvarsamt.
När hon konfirmerades, gick hon icke till lek och dans
med de andra, utan hon gick mest för sig själf och
grubblade. Sysslorna skötte hon som förr, och hon var bela tiden
mild och blid mot alla. På storförhöret lade folk märke till,
att hon icke grät, utan med höjd panna och utan att darra
på rösten svarade ja på {»restens frågor. Och det tyckte
folk var underligt. Ty Emma Pehrson brukade eljest taga
allting så djupt. Och när hon gått fram första gången, gick
hon efteråt hem och började, utan att någon bad henne
derom, att lugnt hjälpa till med middagen. Hon var med
om allting och gjorde allting ordentligt, men mostern tyckte
ändå, att hon såg ut på ögonen, som om hon varit flere
mil borta.
På eftermiddagen var hon ensam ute och gick på
vägen, som går fram under de gamla pilarna djupt ner
mellan två stenmurar. När man kommit fram genom dem,
nådde man en punkt, från hvilken man fritt kunde se ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
