Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 164 —
öfver hafvet, hvilket i aftonsolen som en mörkblå ring slöt,
sig utmed det låga, flacka landet.–
I norra ändan af byn, hvilken, som bruket är på Öland,
lång och smal sträckte sig på båda sidor om landsvägen,
bodde en sjöman, som hette Knut. Af sin far hade ban
ärft en liten gård, och där bodde modern mest ensam,
medan sonen var ute på färdvägar. Han hade varit borta i
inånga år, ocb det sades, att när han sist reste, hade det
skett i sorg öfver, att han ej fått den flicka ban tyckte om.
Och det sades också, att den flickan var just Emmas moster,
som nu blifvit madam Ingrid Olson. Ty de två hade på
den tiden följts åt på dansestugorna och i höbergniugen, de
hade gått samman om sommarkvällarna, när ledigheten från
arbete förde ungdomen i byn ut på rolighet, och de hade
brukat mötas ensamma, när vintermörkret föll på, ocb ingen
såg, hur ömt de smektes utanför porten, där hennes
föräldrar bodde.
Men så kom Olson ocb friade, medan Knut var borta.
Och då gaf Ingrid honom sitt ja, därför att hon ej tordes
annat. Ty hon lefde på den tiden, när barn i allt lydde
sina föräldrar. Hon skref till Knut, och efter det brefvet
hade han ej varit hemma mer än en gång på ett litet ryck,
och när ban då kom hem, gick ban aldrig fram till byn,
utan han höll till i en af grannbyarna, ocli där hade hans
mor helsat på honom. Gumman var gammal ocb skral, ocb
ingen hade tänkt, att hon skulle kunna lefva, till dess att
sonen kom igen. Men man sade också, att ban hade haft
andra skäl, hvarför lian bott i den byn, och att när ban inte
kom tillbaka, fans där en öfvergifven flicka med ett barn
som väntade på honom.
Det kan väl hända, att han varit något lättsinnig. Men
ban var ung och ståtlig, frisk och stark. Det låg en glädje
öfver honom, när ban var uppsluppen, och en kraft, när ban
tog i med ett arbete, som alla tyckte om. Aldrig var han
sniken eller trög. Alltid talade ban gladt eller sjöng. Och
det var det, som en gång hade gripit Ingrid så starkt. Men
nu var ban borta, ocb hon var gift. Om ban tänkte på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
