Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 108 —
xle yngre bönderna, som ban kände, och kring dem skockade
sig snart allt flere.
Man talade om vädret och årsväxten, om hur länge
Knut varit borta, om utsigterna i Amerika, och om det var
bättre där än här.
Knut förklarade, att det berodde på. För somliga blef
det bättre, för andra sämre. Litet berodde det på tur och
litet på, hur pass man kunde arbeta. Men man lärde sig
förstå verlden på ett bättre sätt där. Åtminstone hade ban
gjort det.
Hvad han menade med det?
Ja, det blefve för långt att tala om. Men det var det,
att ingen människa där var för mer än den andra, annat än
när man var dugligare, skickligare eller förstod en sak
bättre.
Nej, man medgaf, att han ej blifvit stormodig. Ilan
talade vänligt med alla och mindes alla.
Knut stod och såg på, hur den ena mörkklädda
gruppen efter den andra gick in genom kyrkogårdsmurens grind,
vandrade fram öfver den sandade gången och försvann i den
låga porten, som ledde in i kyrkan. Gummorna höllo
näsduken hopvikt utmed psahnbokspermen och buro svarta
iiuck-len af siden. De nego, när klockorna började ringa, och
gingo långsamt in genom den låga porten. Gubbarna lyfte
sakta på hatten för klockorna, och när de kommo på
tröskeln, stannade alla, togo af hattarna och ströko håret ur
pannan.
Slutligen började orgeln i ett långt klagande preludium,
och en psalm spelades upp. Dörrarna stängdes, och utanför
dörrarna samlades en liten hop, som skulle gå in, när nästa
psalm började.
Knut anmärkte, att de fått en ny orgel.
Jo, den var från Stockholm och hade kostat tre tusen
kronor.
I detsamma kommo Olsons, både Ingrid och Emma.
och stannade vid kyrkdörren. Knut gick fram och helsade
på Ingrid. Alla visste ju, att de varit bekanta och goda
vänner. De båda skakade hand, och Ingrid önskade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
