- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
171

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 171 —

Knut besökte Ingrid strax därefter, och ban träffade
äfven då Emma. Hon satt inne i stugan ocli hörde på,
medan ban och Ingrid samtalade. Hon höll på att karda
ull och hon vände icke ett ögonblick uppmärksamheten från
livad hon hade för händer. Men på minspelet i hennes
ansigte såg Knut, att hon lyssnade till hvarje ord. Och det
eggade honom att tala.

Han talade om, när ban först kom till Amerika. Han
hade tagit hyra på ett skepp, så att öfverfarten kostade ho.
nom ingenting, och när han kom fram, hade ban ej haft mycket
att svänga sig med under den första tiden. Men slagit sig
fram, det hade ban, fast det varit svårt, och fast det bitit
emot i början.

Men ju mera ban märkte, liur Emma lyssnade på
honom, desto lifligare började han att tala om sina egna
intryck och minnen. Han fick en lust att bekänna kort, att
dela med sig af sina tankar, att få någon, som förstod, hvad
ban kände, när ban kommit tillbaka till fosterjorden, och
minnena från fordom samlade sig inom honom. Hvad han
allra först hade känt sig tilltalad af ute i Amerika, det var,
att alla kallade honom för det engelska hr eller mr och att,
hur uselt ban än hade det, det icke föll någon in att komma
och obedd kalla honom för du. Icke för att han var
titelsjuk. Men ingen kunde veta här hemma, påstod han, hur
det höjde arbetslusten, när ingen behöfde frukta, att hans
födsel skulle sätta honom i en låg klass, som hvarken arbete
eller duglighet annat än i vissa undantagsfall kunde lyfta
honom ur. Och så lefde folk enklare. Om två människor
ville gifta sig, behöfde de bara gå till en notarie och teckna
under ett kontrakt, så voro de lagligen vigde vid hvarandra.
Blefvo de icke lyckliga med hvarandra, så var det ingenting,
som hindrade dem att skiljas åt. Och det gaf icke, som folk
påstod, anledning till flera äktenskapsbrott. Visst inte. Och
om två människor höllo af hvarandra, men ej hade råd att
sätta bo, så gingo de inte och väntade både kärlek och
ungdom ur kroppen på sig för att först samla ihop till ett bo,
utan de gifta sig med minsta möjliga, och sedan hjälptes de
åt att draga till boet. De ogifta kvinnorna försörjde sig lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free