- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
173

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samt, stilla och fast växte deras förhållande ut, till dess det
för henne rymde bela verlden, hela den verld han talade om,
blef den uthuggning i skogen, genom hvilken bon såg allt,
kände allt och anade allt — himmel, vågor, främmande
kuster, nytt lif och nya människor.

Knut tänkte och grubblade mycket under denna tid,
när ban gjort klart för sig, att ban älskade Emma. Ty det
var en sak, som plågade honom så, som ban aldrig trott, att
något sådant skulle kunna plåga honom. Han tänkte om
och om igen den tanken, att ett barn fans till, som hade
rätt att kalla honom för far, och att han, om ban gifte sig
mod Emma, satte henne kanske mot hennes vilja på en plats,
till hvilken en annan hade företrädesrätt.

Men han kunde ej heller släppa kärleken till Emma.
När hans första kärlek gått öfver bord, hade lian tyckt, att
nu kunde vågorna gerna få spola med sig hvad som helst.
Och när ban sedan var hemma, och denna olycksaliga
förbindelse, som han nu nästan glömt, kom till stånd, då hade
ban heller inte tänkt så mycket öfver dylika saker. Ingen
hade någonsin lärt honom bättre, ocli ban hade tyckt som
så, att bara han inte lät barnet lida nöd, så kunde ingen
säga något om honom för det. Men nu tyckte ban, att det
kunde ej vara hjälpt med pengar. Det for ibland igenom
honom som en hemsk, stickande känsla af rädsla, en ond
aning, att lians forntid gömde ett spöke, som kunde skrämma
alla goda andar på flykten. Emma var också så ömtålig i
denna punkt, ty bon tog allting på sitt särskilda sätt.

Men ban skulle tala om det för henne vid första bästa
tillfälle, alldeles som ban berättat så många andra episoder
ur sitt lif. Hon skulle veta det, innan han sade henne
något mer. Hon var också så olik alla flickor af sin klass.
Han kände inte en enda annars, som skulle bry sig om den
saken alls.

Men tala skulle ban. Inte bedrägeri. Öppet skulle
han åtminstone gå till väga.

Och så gingo dagarne, till dess att september månad
stod för dörren, ocb det led på tiden. Ty till vintern måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free