Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 178 —
En dag var hon ensam inne. Mostern var ute och
såg till kreaturen. Genom fönstret såg hon ut på gården,
hvilken på öländskt vis var bygd i en fyrkant, så att
boningshuset låg längst in, uthusen vette åt bygatan, och
inkörsporten var tagen tvärt igenom höladan. Det var klar
höstluft därute. Två grisar lågo makligt i solskenet och läto
maten sjunka, några sorgsna ankor försökte väta sina vingar
i vattenpölarna omkring den stora hinken, hvars långa stång
pekade snedt upp mot himmelen, och de tåliga, härdade
gässen, som på den öländska alfvarens torra bete nästan
fullständigt lyckats vänja sig af med behofvet af vatten, traskade
snattrande om hvarandra, sträckte på halsarna och rotade
ifrigt i marken efter föda. Ett par årsgamla fölungar
försökte, så godt utrymmet tillät, att göra några lefnadslustiga
hopp, och skakade manarna omkring sina slankiga halsar.
Emma stod i fönstret och såg på allt detta, men vände
slutligen blicken upp mot den lilla flik af blått, som syntes
ofvan byggningarnas tak. Hon fick tårar i ögonen, som hon
genast torkade bort. Ty det knarrade i gårdsporten, och
öfver gården kom en gammal gumma fram mot kökstrappan.
Det var en torparehustru som Emma mycket väl kände.
Ilon hade tagit sin gamla sjuka mor till sig i huset. Men
när säden, som kommunen gaf i fattighjälp, ej ville räcka
till, kom hon som oftast till Olsons och klagade sin nöd.
Och då fick hon hjälp med ett och annat, potatis, bröd eller
litet sill, allt som det kunde falla sig. Nu visste Emma, att
mannen varit uppe i Stockholm på arbete under
sommarmånaderna.
Gumman stannade inom dörren och helsade med denna
blandning af undfallenhet och förtrolighet, som den fattige
visar gent emot den, »som bara är en bonde».
Emma nickade vänligt ocb frågade, om hon hört något
från sin man.
»Nej, det är just det, att jag rakt inte har hört något
från honom. Inte har han skrifvit, och inte har han skickat
mig pengar.»
»Stig fram och sitt ner. Nej, stå inte där vid dörren.
Har ban inte skickat något?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
