Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 180 —
hon h’at, som hon har’et. När en släpper till sig åt en karl,
så får en sitta där se’11 med skammen.»
»Hvem talar 1 om, mor», sade Emma med låg röst.
Hon såg lugn ut, men hela rummet dansade för hennes
ögon, spiseln, oeh klockan och bordet och hustrun, som satt
där. Dagern, som kom in genom fönstret, tyckte hon var svart.
Hvem talar I om, mor. . .
»Om henne, som ban har pojken med, vet jag. Dan
efter karlar har hon alltid varit, och hvad karlarna kan få,
det tar di, det vet en väl.»
Emma kände en brännande tomhet i bröstet, just på
den punkt, som alltid dallrat af glädje, hvar gång hon förut
tänkt på Knut. Som om hon gått i sömnen, tog hon och
lade i ordning matvarorna, som hon skänkt hustrun. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
