Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 181 —
gjorde ondt i henne för hvarje sak hon tog i eller såg för
sina ögon, alldeles som om den haft någon osynlig
gemenskap med hela den stora sorg, som vältade sig öfver henne.
När hon tog adjö af hustrun, var det något i hennes
ögon, som kom den gamla att spritta till.
»Jöss, jag har väl aldrig sagt något galet, vet jag.»
Emma rörde sig ej.
»Nej, visst inte.» .
Hon stängde hårdt igen dörren och med båda händerna
pressade mot hufvudet kastade hon sig i eti vildt behof efter
att känna någon fysisk smärta handlöst mot väggen, och en
våldsam, tårlös snyftning skakade alla hennes lemmar. Hon
vred sig som i kramp, stönad* al’ smärta, kramade händerna
mot hvarandra, så att det knakade i knogarna ocli bröt
slutligen ut i ett hvasst skrik, som skrämde henne själf. Det
lät som 0111 en annan skrikit. Hon störtade upp i ångest
och såg sig omkring, tyckte att hon ej var ensam, och fick
en frysande känsla af rädsla, som kom henne att hacka
tänder.
»Henne, som han har pojken ined vet jag.»
Ilon ryckte till sig en sjal, svepte den tätt omkring
sig och störtade ut.. Gick mecl snabba steg, medan det
bultade i hennes hjärna, som om den velat sprängas, utan att
veta hvart det bar, fram utmed landsvägen, som i en lång
bugtig linie följer östra kusten af ön. Hon vaknade upp
vid, att hon stod och såg på en väderkvarn, som var i gång.
De stora vingarna rörde sig med pinsam enformighet i en
stor, långsam cirkel. Hon begrep ej, hvarför hon stod och
såg på den. Mekaniskt lät hon ögat följa än en, än en
annan af vingarna. Nu var den högt uppe i luften, nu
vände den långsamt nedåt, och nu strök den nästan utmed
marken.
Ilon spratt till ock gick vidare. Den brännande
tomheten kom tillbaka, och med den följde en hemsk
ensamhetskänsla. Ilon såg sig om och sprang, så som när hon
var barn och sprang i mörkret, utan att veta hvarför hon
var rädd, bara sprang, så att hon tappade andedrägten, så
att hjärtat bultade, och tårarna voro nära att bryta fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
