- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
184

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 1S4 -

jag inte varit så trygg på din kärlek, som jag var, dä skulle
jäg v är hört mig för först. Men det tänkte jag aldrig på.
För jag vet, att om en människa, som inte är dålig, gjort
något ondt, så är det just därför, hon bäst behöfver en annan.
Och nu ber jag dig, Emma, fast du skref så hårdt till mig,
att tänka på det här en gäng till och minnas det, att om
jag har brutit mot dig i detta, så kan det göras godt igen.
Men om du nu stöter 111ig bort, så kan det aldrig göras godt.

Och jag kan aldrig tro, att du fasthåller, hvad du
skref. För då gör du oss båda olyckliga för bela lifvet.

Jag tänker alltid på dig både dag och natt och
förblifver din vän

Knut Jllonm.»

Emma lät brefvet sjunka och såg sig tyst omkring.
Ljuset i lyktan flämtade för draget och kastade ett matt,
darrande sken på det kvistiga golfvet, in under taksparrarna,
upp mot tegelpannorna, på kistor, gamla kläder, en
sönder-skrufvad väfstol, som stod i ett hörn, ocli utför trappan med
de smala, lutande trappstegen.

Hon skakade på hufvudet, och de små läpparna slöto
sig fast mot hvarandra. Den första känslan af skrämsel hade
vikit för länge sedan och lämnat plats för eller kanske
rättare belt naturligt förbytts i en annan. Det var henne
alldeles klart, utan att hon egentligen kunde säga hvarför, att
hon icke kunde tillhöra Knut. Hon hade gifvit sig åt honom
i den tanke, att hon för honom icke blott var, utan äfven
varit den enda kvinna i verlden. Ty hans ungdomskärlek
till mostern hade hon omedvetet reducerat i sina tankar, till
dess att den endast hade utseende af ett flyktigt tycke, som
aldrig kunde hafva anspråk på att kallas för kärlek. Hon
hade skjutit hela detta förhållande undan i sina tankar, så
att hon aldrig sett det klart, sådant det var, och med äkta
kvinlig inkonsekvens kom hon aldrig på den tanken att
använda samma metod med den andra, henne, som han
verkligen aldrig älskat utan blott i sinlig lusta fått barn med.
Hon hade. tänkt sig, att han liksom hon gått genom lifvet
med en på förhand färdiggjord bild af den, ban en gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free