Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 190 —
gång skelt, stod icke att hjälpa, och ville flickan inte hålla
af honom, sådan han var, så fick hon låta bli. Inte kunde
bela världen bli full af englakarlar, bara därför att en jänta
ville ha dem på det sättet. Men när hon nu visste om
brefvet, som hade kommit, och så inte ett ögonblick såg
Hickan glad och inte heller hörde henne säga ett enda ord,
mer än hvad som var strängt nödvändigt, då blef hon i sitt
hederliga och förståndiga bondhjärta ryss rasande, ocli en
vacker dag passade hon på ocli frågade Emma, hvad i
Herrans namn som gick åt henne.
Mostern var liten och tunn och hade små gråa, kloka
ögon, som nog kunde se ett och annat, när det gälde. Och
nu var hela hennes lilla kropp i uppror.
»Hvad är det åt dig, barn? Hvad i Herrans namn
går det åt dig? Ar det fason te gå och se ut om dagarna här,
som du gör?»
Emma svarade inte, utan satte sig i stället så långt
bort hon kunde komma.
»Hvad är det ät dig, barn? Har det händt något
ledsamt?»
»Det händer mycket, när en minst tror.»
»Ar det något med Knut? Han är väl aldrig sjuk?
Du har inte sagt ett ord om det.»
Emma såg upp.
»Ja, det är så godt I får veta det, moster. Mellan oss
är det slut, och det kan aldrig bli godt igen.»
Madam Olson märkte, att här fick hon till en början
lof att ta i med lampor. Det clög ej att fara våldsamt fram.
»Du har väl hört något om barnet och det där, kan
jag tro,» sade hon litet lågmäldt, men lugnt.
Emma nickade.
»Tala inte 0111 det där,» sade hon häftigt, »jag vet
alltihop. Jag tål inte tänka på’t längre.»
Men då blef madam Olson het om öronen, hon tog
en slef, som hon höll i hand, och dängde den i bordet, så
det skrälde i bela huset.
»Hvad kominer det dig vid,» tog hon till. »Ja, om
det hade skett efteråt, då hade det kunnat något så vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
