Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 191 —
Men nu nar det gått så många år, och den där gamla
historien ä’ glömd för länge i världen sen, så kommer du och
ställer te ett elände, som om han gjort allt ondt, som tänkas
kan. Du är så fin af dig, du, kan jag tänka, för att du
alltid fått göra som du vill, och ingen har kunnat rå på
dig, när du satt dig något i liufvet. Men nu ska det
vara slut, säger jag. Tror du, att jag vill stå och säga åt
Olson, att du går och bär dig åt som en vettvilling nu, när
en ändtligen kan få dig bra och ordentligt gift. Jag, som
har fått honom te ta dig i huset och låta dig vara, som om
du hade varit vårt eget barn. Nej, det ska ta mig fan bli
slut, att du den här gången får som du vill. Tror du, att
en alltid får den en vill. Nej, smaka på det du, ska du
få se. Ja, det förstås, det går det med, fast man inte tror
det i ungdomen. Men när en är så lycklig och får den, en
tycker om, då skulle en väl vara galen, 0111 en bär sig åt
som du gör nu. Hvad tänker du ta dig te? Tänker du
stanna här kanske, tills du blir en gammal käring?»
Emma reste sig.
»I ska inte behöfva ha något ondt af mig. Jag kan
ta mig plats.»
»Pu-u-uh! Ta dig plats. Jag orkar inte höra på dig.
Och så kanske vi ska ha det på oss, att vi inte vill fö’
digen gång. Kom inte med det där. Du är väl inte en
torpare-tös heller, vet jag.»
Men då tog Emma bladet från munnen och talade ut
om saken så lugnt, så kallt, så hårdt och så obevekligt, att
mostern blef nästan rädd. Hon sade, att hon kunde inte
tvinga sig själf, och då kunde ingen annan människa i bela
världen göra det heller. Hon visste nog, hvad mostern hade
gjort för henne, ocb det skulle hon aldrig glömma. Men
hon visste också, att i den här saken skulle lion rå sig själf,
ocli ville de tvinga henne med våld, så kunde hon gå sin
väg lika godt tvärt, och ville de stänga henne inne, så kunde
hon säga nej vid altaret. Och för resten så, hurudan Knut
nu än var, men inte var ban den karl, som tog en flicka
mot hennes vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
