Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligt. När hon gick i kyrkan, kände hon sig ibland
lugnare, och hon böjde sitt hufvud i tanken på, hvad hon hört
presten tala om på den söndagen, som nu syntes henne ligga
så långt, långt tillbaka i tiden. Men hon kunde ej slå sig
till ro med denna tanke. Inom henne föddes en trotsighet,
som hon tyckte innebar fröet till något godt. Att böja sig
kan vara godt och väl. Men det kan också vara döden och
värre än döden.
Och hon ville ej böja sig under detta. Detta onda
hade ej Gud pålagt henne. Det hade hon ådragit sig själf.
Hon ville bort, bort. Långsamt föddes en plan i hennes
hufvud. Men hon förtrodde den till ingen. Ty 1’ans det
väl någon, som ej skulle ha afrådt henne? Hon teg, och
när hon en afton gick ensam öfver de kala fälten, där icke
ett träd höjde sig, där de låga stenmurarna stängde för
åkrarna, och där på andra sidan den torra slätten sträckte sig
gränslös och vid, då kände hon sig stark, därför att hon var
ensam om detta, och därför att ingen anade hennes tankar.
Och hon tyckte, att hennes styrka låg i tystnaden.
Men månader förgingo. Hon liksom gick och väntade.
Så kom en kväll i september den första frosten, men den
förgick genast och dagen därpå var luften mild som förut.
Då blef hon rädd. Vintern, den långa vintern. ITon
visste, att hon skulle aldrig stå ut med den, och med
darrande hjärta kände hon, att stunden var kommen.
En morgon sade hon till sin man. att hon tänkte gå
till mostern. Med detsamma kunde hon fråga efter pengarna
till utstjTseln, som morbrodern lofvat henne, men som de
icke fått. Det var väl en tusen kronor bortåt.
Mannen såg litet förvånad ut, men sade ingenting.
Ja, det var klart, att hon fick.
Så gaf hon sig i väg, valde en stig öfver åkrarna, som
genade, så att det inte blef mera än en half mil.
Septembersolen föll frisk och klar i glittrande strålar
öfver den brunskiftade torra marken, ljungen stod med
half-vissnade blommor, mellan hvilka några friska, som glömt
sig kvar, tittade fram, och på fälten var säden afmejad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
