Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här och där hade plogen redan gått fram och kastat upp
ny mylla till det nya årets nya skörd.
Emma gick tyst och lugnt vägen framåt. Ibland
stannade hon och måste hemta andan, när hon tänkte på, i
hvilket ärende hon var ute. Dessa penningar, som hon gick
att hemta, de voro räddningsmedlen. De voro hennes, ärligen
och säkert hennes. Hon hade rätt att taga dem för att
kunna bli fri. Ibland såg hon ut åt sjön till, där det blåa
bältet löpte rundt om den bugtiga kusten. Och då kände
hon som om något varmt strömmat genom hennes bröst och
tryckt emot hjärtat, och på samma gång skymdes ögonen
af tårar.
Men hela vägen plågade hon sig med ängslan öfver,
att hon kanske oj skulle få pengarne. Hon gjorde upp bela
historier för sig själf om möjligheter, som kunde inträffa,
och hon tyckte, att hvar och en borde se på henne, hvarför
hon kom, ana hennes tankar. Att hon gick vidare, berodde
nu knappast på ett beslut. Det var därför att hon tagit
första steget och ej ville vända om, därför att hon ville
framåt, därför att hon ej hann, ej ville, ej kunde tänka,
förr än hon stod hemma utanför den gamla kyrkan och såg
hur dess tvära torn allvarsamt och högtidligt stack af mot
den klarblå luften.
Och midt emot hade hon morbroderns gård, hennes
hem, det enda hem, hon haft.
Hon vred sakta om låset på porten och gick in på
gården. Det var konstigt att gå där nu, att se de små
blom-vallama under fönstren, det lilla gröna staketet, som stängde
af ifrån stora gården, bela den fyrkantiga inbyggnaden med
halmtaken på uthusen och tegeltaket på hufvudbyggnaden,
denna trånga vrå, som inneslöt hela hennes förgångna lif.
Det var något, som smärtsamt vred sig inom henne vid
denna anblick, och hon fick ett ögonblick lust att gå bakom
byggnaden och in i trädgården för att få drömma i ro.
Men med ens försvann denna stämning. Om hon inte fick
pengarne? Om morbrodern icke hade några hemma?
ITon gick hastigt fram till kökstrappan och in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
