- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
204

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— ’204 —

Mostern stod i koket och bommade garn. Hon blef
rakt häpen, när hon såg Emma.

»Ar du ute och går? Nå hur har ni’t om dagarna?»

»Jo tack. Det är nog bra. Moster hålls med garn.»

»Ja. jag skulle sätta upp en väf till vintern, tänkte jag.»

Det blef tyst för ett ögonblick. Emma funderade på,
hur hon skulle kunna komma fram med sin begäran om
penningarna. Hörde knäppningarna på det stora
dalkarlsuret och räknade dem omedvetet.

»Det har väl aldrig händt något hemma till ert?»

Det klack till i Emma.

»Nej, hvad skulle det vara?»

Men så tog hon mod till sig igen.

»Johan ville, att jag skulle gå hit för att höra, om jag
kunde få ut penningarne till utstyrseln. Han sa att han
behöfde dem nu.»

Hon kände, att hon rodnade, därför att hon l jög, men
kom genast att tänka på, att mostern skulle tro, att det var,
för att hon bad om pengar.

Mostern höll upp med arbetet.

»Jag tyckte Olson talte om, att han hade stält så, att
han hade penningar hemma. Du får tala vid honom nu,
när han kommer hem.»

Emma tog af sig koftan och väntade. Gick sedan fram
till spiseln och frågade, om hon ej fick hjälpa till med
middagsmaten. Hon kunde ej sitta och grubbla.

Ändtligen kom morbrodern. Ilan hade gått vid plogen,
var svettig och trött. Hälsade på henne utan att säga något
mer och slog sig ned vid bordet, medan hustrun satte
fram maten.

»Emma är här för de där pengarna,» sade madam Olson.

Emma vände sig bort och bet hårdt ihop läpparna.
Hon kände sig nästan säker, att morbrodern skulle göra
svårigheter.

Han åt en stund tyst, hostade så och lade bort knifven.

»Hur mycket var det, du skulle ha?»

Emma vände snabbt på hufvudet.

»Det vet ju morbror. Ett tusen kronor,» sade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free