Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 205 —
»Hm! Ja. Du vill väl hem, kan jag tro.»
Han gick in i kammaren och stängde dörren. Emma
hörde, hur han där inne bläddrade i pappersbuntar. När
han kom ut, hade han tio hundrariksdalerssedlar i handen.
Emma tog dem utan att räkna dem och stack dem i
fickan, som om det varit en näsduk.
»Jöss’ barn, så du lefver med pengar.»
Hon var yr, såg ingenting hörde ingenting, sade bara
adjö utan att höra på morbroderns förmaningar att akta
pengarna eller mosterns inbjudan att slanna till middagen.
Ilon bara gick, fast hon kände sig matt i knävecken, och
fast det susade i hennes hufvud, som om hjässan hölle på
att sprängas sönder. Öfver gården gick hon, och när hon
kom in i den mörka portgången, där ingen kunde se henne,
tog hon häftigt fram sedlarne ur fickan för att se, om de
verkligen voro där, räknade dem om och om igen, tryckte
dem mot sitt ansigte, medan hennes bröst liäfdes, och stora,
tunga tårar föllo på de solkiga, gröna papperen. Hon kom
att tänka på, att hon ej sagt farväl därinne ordentligt en
gång. Och nu skulle hon aldrig få se dem mer, aldrig.
Och de hade varit för henne som mor och far. Men hon
vågade ej gå in igen. Hon kunde ej hitta någon
förevändning. Därför gick hon stilla bort med sedlarne fast
ihop-kramade i sin knutna hand.
När hon kom hem, sade hon till mannen att
morbrodern ej haft pengarna hemma, men att de skulle få dem
om åtta da’r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
