- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
213

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kade bussen mellan tänderna, medan han allt emellanåt för
att fördrifva tiden spottade svart. Och ett stycke därifrån
stodo Larses drängar, Per Gustaf och Olle, för sig själfva.
De hade dragit ned en gammal re fil ad kulbössa, som var
försvarligt laddad, en oerhörd stör, på hvilken var fastsatt
en skarpslipad spets, flere yxor och diverse andra lämpliga
eller olämpliga anfallsvapen. När fru Ömans båt lade till
vid bryggan, utbytte man under tystnad hälsningar. Det
var en underlig grupp, som stod där och tittade ut öfver
hafsytan.

Solen hade nyss glidit upp öfver skogsranden, och långt
utåt hafvet till syntes en tjock molnvägg som stängde
utsigten. Vågorna krusades lätt af den första morgonbrisen, som
börjat kasta sina lätta, hastiga pustar bort öfver den blanka
vattenytan, där nu små krusiga vågor trillade öfver hvarandra
i munter lek. Borta mellan skären gaf dimman mera vika,
och solen blänkte klart och kallt fram genom glittrande sund.

»Nå, hur tänker Söderberg göra?» sade fru Oman till
sist. Hon kände till folk och ville ej brådstörtad! egga upp
karlarne, fast lion i sitt stilla sinne hade beslutat, att jagten
nog skulle bli af. Det skulle hon vara kvinna för.

I detsamma syntes bara ett par famnar från land något
mörkt, som vältrade sig på vattenytan, och efter en stund
sköt en kort vattenpelare rätt upp i luften.

»Hvad vi ska göra?» sa’ Söderberg. »Ja, det vet jag
inte. Men där ser frun djuret eller hvad det är för slag.
Där sprutar det.»

Fru Oman hade aldrig i sitt lif sett en hvalfisk. Men
alt det var en hvalfisk, det förstod hon ändå. Och nu gällde
det att uppträda som auktoritet.

»Det är en hvalfisk,» sade hon. »Naturligtvis är det
en hvalfisk. Hvad skulle det annars vara? Jag försäkrar
Söderberg, att det är en hvalfisk.»

Söderberg stod fortfarande rådvill. Han trodde nog,
att det var en hvalfisk. Ty vid dagsljus tror ingen menniska
på fan. Men han var ändå rådvill. Då blef det med ens
Lars, som gjorde slag i saken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free