- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
214

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 214 —

När Lars fick se detta förfärliga djur. som sprutade
kanutals med vatten och rörde upp sjön i svallvågor, hvar
han for fram, då greps han af stridslust,

»Po-po-pojkar,» skrek han till drängarna. »Nu-nu-nu-nu
gä-gäller det. I båten med er och skjut ut. Nu ska här
jäklar i mig bli luft i luckan.»

Därmed högg han bössan ocli sprang ned på
aktertof-ten i en af båtarna, allt under det ban med ifriga åtbörder
ropade upp till drängarna, att de skulle skynda sig. Dessa
grepo den ena en yxa och den andra harpunen, klängde ned
i båten och togo till hvar sitt par åror. Lars var alldeles
vild. Han tjöt och skrek och fäktade med armarna, ända
tills de kommit i väg. Då stod han alldeles tyst uppe på
akterbrädan, darrande af sinnesrörelse och oaflåtligt stirrande
på den punkt, där böljorna sandade sig omkring en ofantlig
gråglänsande rygg, hvilken stod upp ur vattnet som en
kolossal puckel.

Då sköto plötsligt två vattenstrålar bredvid hvarandra
upp i luften, en stor och en liten.

»Det är två,» skrek Lars och hoppade upp och ned.
Han kunde inte stå stilla.

»Den djäfveln har en unge,» skrek ban åt de andra,
som stodo uppe på bryggan.

Nu kom båten midt för djurets hufvud. Lars lade
bössan till ögat, sigtade lugnt och sköt. Röken blåste i lätta
flagor bort öfver trädens grenar, löstes upp och försvann.

Djuret var ett ögonblick borta, men båten rullade starkt
i svallvågorna, och efter några sekunder steg åter en
vattenstråle upp öfver vattenytan. Men denna gång var vattnet
färgadt med blod.

Nu blef det lif i Söderberg, som stod kvar på land.
När han såg blodet, var han klar med situationen. När
1 .ars tordes, då ville inte han vara rädd. Nu gälde det
bara att gå på. Han tog tag i en yxa och gick lungt ner i
den ena båten.

»Det är så godt, du tar ökan, Anders,» sade ban, »så
bli vi fler.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free