- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
226

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 22(3 —

När han hade varit där ett par dagar, kom nämdeman
dit en middag, när alla sutto i stugan omkring maten. Alla
visste ju, hvarför han kom, men det var ingen, som hade
frågat Kalle, i fall han redan hade betalt plikten, eller om
ban hade några pengar.

Hälsningar utbyttes, utan att någon reste sig opp. Till
sist had Erikson den nykomne taga plats. Nämdeman satte
sig på en ledig stol bredvid spiseln och hostade.

Jag kommer till dig, Kalle», sade lian efter en stund.
»Har du skaffat pengarna än?»

»Nej», svarade Kalle utan att se opp från
strömmingstallriken.

»Ja, då får du väl fara bort då på några da’r», tyckte
nämdeman.

Kalle sköt stolen från bordet och gömde ansigtet i
händerna en stund.

»Jag tänkte fråga, om farbror inte ville hjälpa mig»,
sade han till Erikson.

Erikson svarade endast med ett par obegripliga ljud
och såg med en snabb blick bort mot spiseln, där hustrun
stod och hälde opp vällingen. Nämdeman såg sig omkring
ett par gånger och satt därefter orörlig som förut.

»Det är femtie riksdaler», mumlade Kalle, men ban skalf
på rösten.

»Det är svårt efter så mycket pengar i så’na här tider»,
sade Erikson, fortfarande utan att se opp.

Hustrun, Tea, hade stått och hört på alltsammans, utan
att säga ett ord. Men nu såg hon bort på mannen och sade
dristigt:

»Det får du allt göra ändå, Erikson. Det är ju synd
om pojken, att ban ska’ ha’ det på sig, att ban har setat
inne för så litet. Han kan ju tjäna å det se’n, 0111 han
lofvar att stanna, tills det är betaldt. — Det kan du väl göra.
Kalle?» tillade hon.

Kalle såg upp.

»Ja, det kan farbror lita på», sade han.

Det blef tyst en lång stund igen. Men till sist sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free