Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många arbetare som de hade. Han kom därifrån just nu,
han hade haft ledigt i två da’r för att få vara ute och höra
sig för. Men det var fullt där också. Ingenstädes fans det
plats för honom.
Om han ändå kunde få en plats! Han skulle arbeta
som en häst, bara han kunde få sätta bo till hösten och inte
gå på det här sättet längre. Och Klara kunde tvätta, hon
liade ju lärt sig det. Då kunde de gifta sig och allt skulle
bli godt och bra. Han smålog vid tanken därpå och såg sig
omkring, i det han skakade på hufvudet liksom i takt till
någon inre melodi.
Men det var ju alldeles omöjligt. Han hade försökt
öfverallt, och han visste intet annat ställe i hela verlden, dit
ban kunde vända sig. Det klack till i honom, och han satt
en lång stund och stirrade framför sig. Han hade varit öfver
hos baron, där fadern hade haft torp, ocli frågat, om det
fans något torp ledigt. Nej, det fans ingenting. Om ban
behöfde någon statkarl. Nej, han ville inte ha mer gift folk.
Och ban hade hört sig för inne i staden geuom andra.
Öfverallt samma svar. Han tyckte, att det var märkvärdigt, att en
mänska, som ville arbeta, inte skulle kunna få, att en. som
ville göra sin orätt rätt igen, inte skulle lyckas.
Och som ban satt där, lutade han åter hufvudet allt
tyngre i sina händer, och han kom att tänka på, att han
gjort henne så olycklig, och att hon skulle få sitta där
kanske hela. sitt lif med skammen, och att han inte skulle kunna
hjälpa henne. Han brast i gråt, och han kastade sig
framstupa på marken och vred sig och grät ocli snyftade som
ett barn.
Han visste ej, hur länge ban legat så, när ban kände
en hand, som ruskade i lians axel. Han vände på hufvudet
och såg madam Erikson, som ställt mjölkkrukan ifrån sig
och med ett ängsligt uttryck i sitt ansigte böjde sig ned
öfver honom.
»Jössus pojke, hvad i all verlden är det med dig?» sade
madamen, i det hon ännu en gång gjorde ett fåfängt försök
att få honom att resa sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
