- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
235

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

husvärd här, ser herrn, och i den här förbannade sta’n ser
man sällan några landsmän.»

»Gustaf», ropade han därefter på tyska, »bär hit herrns
seidel.»

Därefter på svenska igen:

»Nå, hur står det till i gamla Sverige V Var det länge
sedan, herrn reste hemifrån?»

Jag svarade, att det skett för tre veckor sedan, att
jag-bara var ute på en liten tripp, och att jag snart skulle vända
tillbaka hem igen, samt att jag just nyss i Köln skiljts från
mitt sällskap, en bekant skådespelare.

Han frågade efter namnet, och då jag nämt det,
utbrast ban:

»Herre gud, det är en gammal vän till mig. Ja, den
tiden ja. Tycker herrn om teatern?»

Om jag tyckte om teatern? Jo, det var en fråga det.

»Jag är alldeles galen i teatern», svarade jag. »Jag
hör till de där människorna, som om jag en kväll fått känna
oset från rampens lampa icke kan gå hem, förrän
föreställningen är slut, om det också är aldrig så tråkigt.»

Han tog min hand ocli såg mig rätt i ögonen, under
det att hans ögon sågo fuktiga ut, och orden trillade ur hans
mun med ännu större lätthet än vanligt.

»Mitt namn är Ekström», sa’ ban, »vill inte herrn göra
mig den äran att äta middag i mitt enkla sällskap? Hvad
är klockan nu? Jaså, hon är elfva. Ja, jag ska’ gå ut ett
ärende på banken, och så ska’ jag in ett tag te en slagtare
och te bagarn. Den fan skickar mig inte bröd ordentligt
om rnornarna. Och då blir det alltid mitt fel, förstår herrn,
i kundernas ögon. De här dumma tyska brackorna äta
aldrig senare än tu. Och man får ta seden, dit man kommer,
ser herrn. Men om herrn vill komma tre, så få vi äta i
fred. Eljest är det ett spring och ett bråk, som aldrig tar
nå’n ända. Och om herrn vill hålla till godo med en enkel
middag . . . För jag har alltid älskat konsten, jag har
varit aktör, ska’ jag tala om, ocli är herrn vän med —, så
behöfver jag inte veta mer.»

»Mitt namn är G—m», afbröt iasr honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free