Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ändå var jag så bedröfvad, för att jag skulle behöfva
stå ensam på strand ocli se på, när de andra drogo ut i
världen med glädje ocli såug. Det gick som varma vågor i
bröstet på mig, och innan jag visste ordet af, så stod jag
ocli grät, så att tårarna trillade. Och i den stunden beslöt
jag, att jag skulle bli skådespelare.»
Han drog tillbaka sin band från mitt knä, tog sig en
klunk af det kallnade kaffet och teg en stund, innan ban
fortsatte.
»Jag gick till truppen och anmälde mig och blef
antagen. Och nu var jag med om allt möjligt i många år.
Det var ett tarfligt sällskap, jag reste med först, och några
roler fick jag inte häller i början. Svalt gjorde jag också
ibland, och det var svårt på många sätt. En gång hade vi
legat i Kalmar vid jultiden och inte lyckats få något folk.
Och bela truppen var skuldsatt för hyra och mat, och inte
ville vi precis skicka ut tiggarlistor, inte. Men då hittade
jag på något, som slog an på Kalmarborna. Jag föreslog
direktören, att vi skulle annonsera om negerballett i kostym,
och bela trappen klädde ut sig med svärtade fårskinsperuker
och målade ansigten och ben, från direktörens fru och ner
till småbarna, och så dansade vi två kvällar å rad, fan vet,
hvad vi hittade på för hopp. Men det knep dem, det är
säkert det, så att när vi räknade ihop pengarne fick vi
femton kronors utdelning per afton, och med det betalade vi
våra skulder och åt oss mätta och reste ur sta’n. För vi
skulle vara öfver julen på Öland och spela i Borgholm.
»Gud en så’11 resa. Och så’na ångbåtar, och hvad det
var kallt se’n. Men när vi kom till Öland, då var det Mats
i kassan igen, ocli då fick vi tjugufem öres utdelning per
man te köpa oss hvar sin limpa för. Men jag var litet
gourmand redan på den tiden, så att jag bromsade med
direktören, till dess att jag fick tjugufem öre att köpa mig
smör för också. Jag glömmer aldrig, när jag gick uppför
backen till en bondgård, där jag skulle få smöret; då fick
jag se vår första älskare, som låg framstupa på barfrusna
marken och gnagde på en stor limpa, så att mjölet stod som
landsvägsdam ur halsen på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
