Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 275 —
det ingen, som drog på mun. Ingen tänkte häller på att gå
ned i förrummet, ty alla visste, att om det knep, skulle Lars
och hans hustru reda sig själfva. Men tyst steg en af
karlarna i den nyss anlända båten, och stående upprätt i aktern,
vrickade han med en åra mot land.
Där nere stod Lars svettig och brunbarkad och såg på
sin hustru. Han hade lagt henne i sin egen koj midt emot
trappan och, så godt han kunnat, hjälpt henne att komma
ur kläderna. Ni\ böjde ban sig ned, tog en panna, som stod
på den rostiga ugnen, slog det svarta kaffet i en kopp och
bjöd hustrun dricka.
Hon drack, och i samma nu skakades hennes kropp af
en skälfning, ocli så inträdde en minuts lugn.
Hela hemresan hade Lars tänkt på detta. Medan han
stod vid rodret och såg utöfver vattnet, hade ban tänkt på
hustrun, som gick hemma i väntans dagar, och när nu stormen
började och det ilade svart öfver hafvet, så långt ban kunde
se, då hade tankarna kommit öfver honom så mörka och
underfulla, och han hade tyckt, att ban hörde kyrkklockor ringa
från land, när vinden hven i tackel och tåg och trävirket
knakade i den höga masten. Därför hade ban satt
toppseglet till under värsta stormen, och ban liade inte tyckt, att
han nog fort kunde komma fram.
Han undrade icke öfver, att hustrun hade gått ut för
att möta honom. Det föll denne man öfver hufvud icke in,
att något, som hände, kunde vara annorlunda, än hvad det
var. 80111 alla på hans ö hade han i sin ungdoms dagar
gift sig af kärlek, och han hade aldrig vetat, hvad det ville
säga att se på en annan kvinna än den, som var hans.
»Har du det mycket svårt?» sade han, och med sin
hårda hand strök ban håret från hustruns tinningar.
»Jag hade det värre i natt, när jag väntade på dig»,
svarade hustrun.
Lars satte sig ned och tog hustruns hufvud i sina
händer. Det föll honom in, hur vackert det var af hustrun, att
hon gått ut och mött honom, fast det var så långt gånget
med henne, att hon när som hälst skulle föda sitt barn.
Han blef helt vek om hjärtat, och i ögonblickets vekhet föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
