Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 90 —
I morgon! I morgon! Det sjöng inom Märta, ocli hon
kunde ha kastat sig om halsen på den gamla. Men då hade
hon ju röjt sig, hon, som hela tiden förställt sig så bra.
Hon teg en stund och sade sedan undrande:
»Tänk, att kunna se så’nt.»
»Önska dig inte det, barn», sade mor Albertina.
Men Märta hörde det inte. Hon var redan på
hemvägen. Piou ilade fram mellan de små låga husen, som
trängdes ännu närmare samman i skymningen, och hennes hjärta
slog högt af fröjd. Hon brydde sig inte ens 0111, att två kattor,
den ena efter den andra, sprungo öfver vägen midt för hennes
fötter. Hon inte så mycket som stannade för att spotta en
gång. I morgon! sjöng det inom henne. I morgon! På
sina bara fötter sprang hon tyst uppför den lilla branta
trappan till sitt rum, och när hon kom i säng, tog hon
hufvud-kudden i famn, kramade och kysste den och somnade med
kinden lutad mot dess grofva spets.
Men på bänken satt mor Albertina ensam och log öfver
ungdomen.
»Jojo», sade hon för sig själf. »Jojo men. Nog bli]1
det bra för Nils, när ban kommer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
