Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 291 —
Prästen var nu inte en man, som hvem som helst
vågade sig på med hvad som helst, ocli särskildt var det inte
utan, att Bommen var liksom litet rädd för den myndige
mannen, som mer än en gång läst lagen för honom och hotat med
både timligt och evigt fördärf, därför att Bommen gunås så visst
höll sig till flaskan. Men den här gången var Bommen säker,
att han gick i redliga ärenden, och därför klef han på, när
prästen svarade på hans knackning med att ropa »stig in»,
och lade med en viss trygghet ifrån sig mössan på golfvet.
»Nå, hvad vill Persson?» sade prästen.
Bommen tittade med sina små grå ögon prästen rätt i
ansiktet och såg skarp ut.
»Jo, jag kommer, för att jag har tänkt att byta 0111
namn», sade han.
»Jaså», sade prästen. »Nå, hvad ska’ Persson då
kalla sig?»
Mannen vid dörren fick ett ännu hvassare uttryck i
sina ögon, och han svarade:
»Bom».
Han sade det med en sådan kläm, att det lät som ett
kanonskott. I detta utlåtande sammanpressade ban liksom
all den förargelse, som detta lilla ord samlat öfver hans
oskyldiga hufvud sedan långa år, och det kokade inom honom,
när han märkte, att prästen icke kunde hålla sig från att småle.
»Hvad i allan da’r», sade prästen. »Det är ju ett
öknamn.»
»Ja, men 0111 pastorn skrifver in det i boken och
stryker ut Persson, som står där förut, så blir det inte längre
något öknamn», genmälde den andre.
»För resten», tillade han, när han såg, att prästen
tvekade, »så finns det en bom på min båt. Den bommen är
bra, och den håller, och den tycker jag liksom det kunde
passa en sjöman att kalla sig efter.»
När Fille sedan gick ut ur prästens rum, då hette han
verkligen Bom. Och så fort någon kallade honom för
Bommen, passade lian alltid på och svarade med en röst, som
svällde af stolthet ocli tillfredsställelse.
»Ja, det är milt namn, det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
