Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils gående vägen fram. Han hade tagit på sig
helgdagskläderna, sedan han varit med och fått fisken i land, och
nu var han ute för att se, om han inte skulle kunna få fatt
i Märta, eller om han skulle behöfva gå ocli vänta henne
ända till kvällen kom och mötenas tid var inne. Nils hade
på sig en blå kostym, där bara de blanka knapparna fattades,
för att han skulle se ut som en lots, han bar ny mössa med
skinn och hvit kulle och blåa smärtingsskor. Dessutom var
ban nyrakad, och lians ungdomliga ansigte med de blåa
ögonen och det blonda öfverskägget fick i söndagsstassen
ett utseende, som var något öfver hans egen klass.
Med en hastig vändning trängde han sig fram genom
all bråten, som belamrade bryggan, och stannade bakom
Märta. Märta hade hela tiden sett att Nils kom, och hon
tyckte, att hela bryggan, fisken, gummorna och flickorna
dansade för hennes ögon, men hon dröjde med att gifva sig till
känna, förrän hon hade honom alldeles bakom sig. Då vände
hon sig om så hastigt att Nils, som alls inte trodde sig vara
bemärkt, hajade till. I detsamma hviskade Märta: »Möt mig
i kväll, när jag får ledigt». Och som hon gjort det, sade
hon högt och naturligt, så att alla människor kunde höra det:
»Nej, se Nils, är du här? Välkommen hem!»
Det låg något obeskrifligt mildt och mjukt i Nils’ ansikte,
där han nu stod och betraktade den unga flickan ocli skulle
säga ett ord till svar. Uttrycket blef lent nästan, som 0111
någonting, på hvilket han grubblat, flytt bort inom honom, och
allt, som var ljust och godt och gladt i hans själ blickat
fram. Nils skulle helst velat säga en bel mängd, men ban
kom sig icke för med det, fick inte tid till det heller. Ty
i samma 1111 riktades alla blickar på honom, och därför nöjde
han sig med att lyfta på mössan ocli säga:
»Tack för det.»
Nils sade detta, som 0111 det alls inte varit sagdt till
någon ensam, utan till alla fruntimmerna på en gång, och
förlägen stod han kvar och lät sina ögon spela rundt omkring
den lifliga taflan, mängden af kvinnor, högarna af fisk,
bryggan, vattnet och klipporna. Men han såg egentligen
ingenting af allt detta. Han hörde bara klangen af denna röst,
Gernandts Folkbibliotek. II. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
