Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 315 —
liknade de två allvarsamma barn, hvilka stannat i leken och
icke anade sin egen lycka. De lutade sig emot hvarandra,
och när de kysstes, fingo de tårar i ögonen af för mycken
sällhet.
»Så rart bor ingen i hela byn», sadeJMärta.
Do ställde sig båda vid fönstret.
Och orden gingo direkt till hjärtat på Nils. Men för
att icke taga ät sig alltför mycket, svarade han ändå:
»Bara du inte får för ensamt här borta.»
»Ensamt 1»
Märta bara skakade på hufvudet och log. Och när de
igngo därifrån och följdes åt genom byn, hade Märta glömt,
att det fanns ögon, som kunde se dem. Fortfarande höll hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
