Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 316 —
Nils i hand, och som de gingo fram på de vanda vägarna,
där skymningen tätnade mellan de små byggningarna, hvilka
lågo så tätt, så tätt, som ville de krypa ihop för att hålla
hvarandra sällskap, när den långa vintern kom, då kände de
det båda, som hade de aldrig lefvat en afton, när lifvet var
dem så oändligt nära och så stort. Det var en dag, som de
tyckte, att de aldrig skulle kunna glömma. Och när de
kommo till Store-Lars’ stuga, drog Märta till sig sin hand
och gick sakta in. Ilon vågade ej tala till Nils, och hon
vände sig i dörren, utan att nicka och utan att säga ajö,
och bara såg på honom.
Nils stod länge kvar vid staketet, och hans ögon dröjde
vid den stängda dörren, genom hvilken flickan försvunnit.
Och när han ändtligen kom till sig själf igen, gick ban
tillbaka längst ut på klipporna invid stranden. Där lade ban
sig ned och somnade mot den hårda stenen, som ännu var
varm efter julidagens brännande sol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
