Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag menar det», återtog lian, »att far är gammal, och
det vore väl bäst, om han blefve hemma nu med. Jag kan
ju resa. Jag har tiden på mig till hösten.»
Mor Beda stod och knådade sin deg, och medan hon
gjorde det, såg hon, så ofta hon kunde komma åt, förstulet
på sonen, som satt och envist stirrade ned mot golfvet, medan
han gömde sin blick under håret, hvilket fallit fram i pannan.
»Far är väl så gammal, så han kan tänka för sig själf»
profvade hon försiktigt.
Mor Beda förstod, att denna invändning icke skulle
hjälpa. Hon förstod mer än väl af Nils’ hela sätt att något
icke var, som det skulle vara, och hon visste, att det stundom
kan vara mindre farligt att släppa den, som är gammal och
klen på sjön än den, som är ung och frisk. Och hon talade
mest för att icke kunna förebrå sig att hafva gifvit för lätt vika.
Nils gaf sig heller icke. Han såg upp, och hans ansikte
var förvridet af undertryckt häftighet. Hvad ban sade, visste
ban inte så noga, men han tyckte, att ban gaf skäl för sig
och att ban tydligt och klart bevisade, att det var bäst, om
fadern stannade hemma. Han gjorde sig till och med listig
och slog på, att det var ingen mer än mor, som när det
gällde kunde få gubben att ta’ reson. Det visste hela byn.
»Men bygget?» försökte gumman till sist. »Du skulle
ju stanna hemma och bygga.»
Då reste sig Nils opp, och när mor Beda lick se hans
ansikte, släppte hon alldeles degen.
»Gud i himmelen, pojke, hvad är det?»
Han svarade icke, bara stod och drog efter andan, som
om något velat kväfva honom.
»Hvem är det, som har gjort dig så’11 här?» skrek den
gamla utom sig. »Henne vill jag tala ett fridens ord med.»
»Gör inte det, mor», sade Nils lugnare. »Men laga, att
jag får fara. Annars går det aldrig väl.»
Därmed ref ban åt sig mössan, och innan modern hann
hindra honom, var han ute genom dörren.
Nils gick och dref omkring utan mål, och ban hade
bela tiden en förnimmelse, som 0111 jorden gungat under hans
fötter, och ingenting, hvilket denna dag hände honom, verkligen
Girnandts Folkbibliotek. II. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
