- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
328

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bommen kunde man prata med om allt möjligt, nojsa och
skämta med, som om det vore lek öfver hela lifvet, och
ingen människa behöfde misstänka något för det. Och för
resten — Bommen var nog inte dum. Men mor Beda var
ense med sig själf, att hon visste en gammal gumma, som
var kvickare, och denna gamla gumma skulle nog sköta sig
så, att hon lurade Bommen. Piou hade dragit gubbar vid
näsan förr.

Mor Beda hade lagt näsduken omkring psalmboken och
satt på sig söndagskläderna. Fin och pyntad kom hon ut
på gatan och tog vägen uppåt kyrkbacken. Det var söndag,
och klockorna hade just börjat ringa. Muntert steg deras
klang öfver skäret, och ur de ljusa byggnaderna började
människorna komma fram. Män och, kvinnor, unga och
gamla vandrade de fram till den lilla träkyrkan, som låg i
lä bakom stenmurarna på sin gröna plan, där de gamla
pilarna växte öfver nötta grafstenar och lutande kors.

Kyrkklockorna ringde och kallade alla samman, och
männen, som kommit hem med storbåtarna och nästa vecka
skulle plöja hafvet igen, hustrurna, som fått hem sina män
och nästa vecka åter skulle sitta hemma med sin oro och
sin väntan, alla hade do stämt möte och alla sutto de, när
klockorna tystnat, och den nya orgeln — öns stolthet —
började spela, på de gamla bänkarna och väntade att få höra
bönen för de sjöfarande och tacksägelsen för dem, som
lyckligt kommit hem. De sutto där alla, Store-Lars och Olausson,
mor Albertina och hennes dotter med den lille Algot, pigg,
kry och helgdagsklädd emellan sig. Till och med den vuxna
ungdomen hade i dag gått i kyrkan. Både Märta och Nils
voro där, fast de sutto på passande afstånd från hvarandra,
och i rader såg man besättningarna från Polstjärnan, Delphin
och de andra båtarna, alla med nya, ljusa halsdukar, hvita
kragar, rakade, uppsträckta, allvarliga ocli tysta.

Så länge predikan varade, kan det nog hända, att en
och annan föll ifrån och satt i sina egna tankar. Ty värmen
är stark vid sommartid, och köttet är svagt under alla
årstider. Men när ändtligen den bön kom, på hvilken alla
väntat, då gick det en suck genom den lilla församlingen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free