- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
330

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 330 —

som visade, att nu voro alla med. Och när orgeln ljöd efter
den sista psalmen och fötternas tunga tramp hördes mot
kyrkans trägolf, då kände många det, som om de i denna
stund gifvit Herren Gud i himmelen sitt och mottagit
försäkran, att Han, när åter en tid hade gått, ånyo skulle låta
dem samlas på samma plats fulltaliga och med hälsan.

Mor Beda hade också suttit andäktig och hört på
predikan, ocli lion hade läst bönen som de andra. Men trots
alla ansträngningar kände sig mor Beda förströdd, och hon
kunde icke hjälpa det. Hennes tankar sysslade med idel
världsliga ting. Mor Beda kände som ett litet sting i sitt
hjärta, när hon märkte, att bönens ord glidit henne förbi,
utan att hon känt någon djupare andakt och verkligen med
hjärta och mun eftersagt bönens ord, och lion kunde icke
bli kvitt en aning, att detta möjligen kunde betyda något
ondt för Nils, som satt på andra sidan gången med till
hälften upprätt hufvud och det hårda, förbittrade uttrycket
i sitt ansikte. Mor Beda kände sig så otrygg, att hon i
tysthet försökte taga om bönen för sig själf, sedan pastorn
länge sedan hunnit öfver till något annat. Men andakten,
hvilken en gång vikit från hennes hjärta, stod icke att
återvinna. Mor Beda mumlade bönens ord, men hon kände själf,
att de voro utan verkan, och det var henne omöjligt att ens
inbilla sig något annat.

Orsaken till allt detta låg däri, att mor Beda bela tiden
hade suttit och sökt i kyrkan med ögonen, för att upptäcka,
0111 hon ingenstädes kunde få syn på Fille Bom. Under
bela predikan hade lion kämpat mot sin syndiga lust att
vända sig 0111 och se efter längst ner i kyrkan, för att
undersöka om ban inte heller var där. Men bela tiden hade hon
haft prästens ögon riktade rätt emot sig, och hällre än mor
Beda hade visat sin egen pastor, att hon inte hörde Guds
ord med andakt, hellre kunde hon ha bitit tungan af sig.
Men följden häraf var den, att mor Beda i alla fall ej kunde
hålla sina tankar samlade, och när hon reste sig upp för att
gå, var hennes första tanke att se efter, om hon hade
Bommen någonstans bakom sig eller ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free