Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 331 —
Men Bommen stod ingenstädes att upptäcka. Han
fanns inte i kyrkan och inte på kyrkbacken. Ingenstans på
vägen syntes han till, och nere vid ångbåtsbryggan fanns
han heller inte. Mor Beda gick vägen hem med korta,
trip-pandc steg, hufvudduken dragen långt fram i pannan och
den rena näsduken lindad om psalmboken. Hon kände sig
nästan i uppror öfver att hon lyckats så illa i sina
efterspaningar, men ännu mera öfver att hon icke nått Gud i
sin bön. Och hon kunde icke bli den tanken kvitt, att hon,
utan att veta det, kanske gjort något illa, som kunde gå ut
öfver Nils.
*
Fillo Bom gick emellertid för sig själf långt bort vid
stranden, där ingen kunde se honom, och var topp tunnor
rasande. ITan satte sig ner och stirrade på tången, som
klädde klipporna ända nod till hafsbotten och åkallade alla
djäflar han kände på blanka söndagsförmiddagen.
Var det hans fel kanske? Fanns det någon människa,
som kunde säga, att det var hans fel? Kände inte hela byn
svarte Jakobs käring och hennes ungar, och kunde ban veta,
att de sprungo utanför lians knutar och förde väsen och
skrämde vettet ur hans hund?
Saken var den, att just som Fille Bom kommit i
kläderna på denna söndagsmorgon och öppnat förstugudörren
och skulle gå bakom knuten, så fick ban höra skrik och spring
och ett lefverne, som om elden varit lös. Det var ljud af
springande fötter på klipporna, skrik af barnungar, dörrar,
som smällde opp och skall af hundar. Först hörde han, att
hans egen Fylax skällde. Så svarade ett par andra gröfre
hundstämmor på andra sidan af ön, därefter skar en gäll
kvinnostämma genom larmet: »Jösses, barnungen». Så
blef det tyst som i grafven, och som en pil kom Fylax
springande med svansen mellan benen och slank in genom
förstugudörren.
Bommen hann knappt sansa sig och kllfva uppför klippan
de få stegen, hvilka förde honom i jämnhöjd med sitt eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0335.html
