Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 332 —
tak, förrän han såg en käring med en skrikande barnunge
på armen komma emot sig, och innan Bommen hann fråga
hvad som stod på, visade honom käringen pojkens blödande
finger och ledsagade förevisningen ined en skur af otidigheter.
Bommen och svarte Jakobs käring voro sedan gammalt
inte just de bästa
vänner. Den
uppretade kvinnan
var nämligen i
hvardagslag blid
och gudsnådig,
och det påstods,
»alt hennes
inställsamhet var
inbringande, när
hon kom ifrån
prästgården eller
handelsboden
och hade ställt
sig olycklig för
att slippa betala
hvad hon och
ungarna åt. Detta
var åtminstone
Bommens åsikt,
och den hade ban
också mer än en
gång ärligen
uttalat, och
Bommen visste mer än väl, att detta hade käringen aldrig glömt,
lika litet som Jakob, hennes herre och man. Denne Jakob
hörde till Delphins besättning, och ban var just don, som
hade knorrat, när kamraterna beslöto sig för att taga med
lille Algot och låta honom få lott i fisket som en vuxen
karl, för att hjälpa modern, hvilken nyss blifvit änka. Detta
hade på sin tid ytterligare uppfriskat den välvilja, som Fille
Bom hyste för bela familjen, och när Bommen fick höra
den historien, hade han stått midt på ångbåtsbryggan och
visade honom käringen pojkens blödande iiuger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
