Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 342 —
hade först varit ursinnig och tyckt, att hon aldrig hatat någon
människa så mycket som Nils. Att han kunde vara så elak
och göra henne så ondt! Många gånger hade hon lofvat sig
själf, att hon skulle inte ta’ ett steg för att gå honom till
mötes och göra det godt igen. Men ju närmare dagen för
afresan kom, desto mera orolig började hon känna sig, och
hon märkte, att bon egentligen aldrig på allvar trott, att det
verkligen var slut, Slut! Nej! Det hade ju bara varit
dumheter. Litet gräl, litet groll, sådant som aldrig saknas mellan
kärestefolk, och som Märta liaft för sig skulle höra till pjesen.
Sedan skulle man bara försonas och vara goda vänner igen,
och Märta hade många gånger föreställt sig, hur ljufligt det
skulle vara att känna, att hon måtte göra med Nils, hvad
hon ville, aldrig skulle ban kunna umbära henne.
Tanken att han kanske ändå kunde lämna henne på
allvar, måhända inte ens säga henne så mycket som farväl,
gjorde henne ännu icke sorg. Den var för Märta så ofattlig,
att bon kände sig som bedöfvad, och allting blef till kaos
för henne. Ilon tyckte ibland, att allting höll på att gå
sönder för henne, ocli hon tyckte sig inte förstå, hvarken
hvad som hände eller hvad som skulle ske.
Märta kunde omöjligt hålla fast tanken, att allt detta
var verklighet, och i nästa ögonblick kom vreden öfver henne
igen. Ty det fauns i allt detta dock en sak, hvilken liksom
rättfärdigade Märta inför hennes eget samvete, och det var,
att hon hade gått fram och försökt göra det godt igen.
Hvad det retade henne nu efteråt! Ilon, en flicka, hade
kommit och bedt att få dansa med honom. Och inför alla
människor hade ban svarat nej och vändt sig ifrån henne.
Det var förstås sant, att så godt som ingen hade lagt märke
till detta uppträde. Ingen kunde strängt taget veta, hvad
hon hade sagt, och ingen hade heller hört, hvad ban svarade.
Men det var detsamma! Meningen hade i alla fall varit lika
god. Och Märta hatade, hatade, hatade honom!
Hon skulle visa honom ... Ja, hon skulle visa Nils, om
det behöfdes, att hon kunde ha en annan fästman, när ban
kom tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
