Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 343 —
Hela hennes unga själ var i uppför, och hon var ibland
så förtviflad, att bon skämdes för sig själf. Men inte för sin
död skulle hon velat låta någon människa ana, bur det
egentligen var fatt med henne. Hon ställde sig glad, skämtade
med ungdomen, var ute så mycket hon kunde och visade
sig öfverhufvud öfver allt, där människorna kommo samman.
Men aldrig föll det henne in, att hon kanske gjorde detta för
att om möjligt få se en skymt af Nils, och aldrig trodde bon,
»när hon stod på bryggan... bredvid faderns sjöbod.»
att det verkligen på allvar skulle behöfvas — det där att
hon skulle skaffa sig en annan fästman för att visa, att hon
kunde reda sig själf.
Det var först på morgonen, när hon stod på bryggan
bredvid faderns sjöbod och såg Delphin rusta sig till affärd,
som det gick opp för henne i all sin verklighet, att hvad
som var gjordt var gjordt och ej mera stod till att ändra.
Nog hade hon hört, att Nils ombestämt sig och skulle resa
i stället för fadern. Det hade glunkats därom på dansbanan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
