Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 348 —
vid godt lynne, ty handelsresanden var en glad karl ifrån
Göteborg och seglade aldrig utan konjaksphinta och
ettspäc-kadt cigarrfodral i ulstern. Detta var saker, hvarpå Fille
Born i allmänhet förstod att sätta värde. Men denna gång
var ban särskildt upplagd att uppskatta de nämnda
förmånerna. Kvällen förut hade nämligen grosshandlarn trakterat
sina bekanta på gästgifvaregården, och Fille Bom hade varit
med. Grosshandlarn hade gjort kortkonster, sjungit Kalle P.
och spelat teater för en tacksam gratispublik, och Fille Bom
hade varit jämt stagad, när ban klef utför berget och ned
till sin egen förstugukvist. Därför gick Fille Bom nu och
längtade, att grosshandlarn skulle komma; ty Fille Bom kände
sig sugen efter en konjak på morgonkvisten.
Dessutom hade Fille Bom äfven en annan känsla af
gårdagen, och det var den, att ban varit aftonens hjälte, och
att bela sällskapet på gästgifvaregården hade varit eniga om
att hurra för Fille Bom. Ty Fille Bom hade samma
eftermiddag trillat hufvudstupa nedför ett tvåvåningars högt tak,
och det fanns ingen på hela ön, som kunde göra honom efter.
Detta gick så till, att Fille Bom satt uppe på kapten
Aboms tak för att laga tegelpannorna, hvilka blåst åtskiljs
under sista stormen. Han satt där och flyttade sig och
pratade med folk, som stod nere på gården. Ty Fille Boms
språklåda var outtömlig och stod dessutom oftast på vid
gafvel. Men hur Fille Bom denna gång pratade, så förlorade
ban belt plötsligt fotfästet och började glida i väg utför.
På gården blef ett oerhört larm, män sprungo om
hvarandra, och gälla kvinnoröster skreko. Men Fille Bom kunde
icke hejda sig. Han åkte och åkte, ocli fortare än ban hann
räkna till tio, gled han utför kanten, ut i luften och föll.
Rätt under taket var en stentrappa, och vid fallet
hördes ett förfärligt unisont skrik, som i en hast lockade skaror
af springande människor till stället. Men Fille Bom föll icke
på stentrappan. Med den köttigaste delen af sin väl
bibehållna kropp föll Fille Bom på ledstången, och under
rysningar och gallskrik sågo åskådarna honom åka ned på
gården och försätta, springande på strumpsockorna — ban hade
inte ens stöflarna på sig — så att hälarna slogo mot lians
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
