Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 356 —
Den lille gråe mannen hade nått höjdpunkten af
bort-kommenhet och visste hvarken ut eller in. Fille Born var
också i färd med att hitta på något nytt. Han stod just
och sökte efter några vidare argument, hvilka kunde vara
ägnade att styrka detta djärfva påstående, när hans
uppmärksamhet plötsligt drogs åt ett annat håll.
Utför backen, som låg rätt ofvanför ångbåtsbryggan,
kom Märta i fullt språng, ilon hoppade från sten till sten,
och fast hon var klädd i arbetskläder, såg Fille Bom, att
hon dock gjort sig en smula fin. Hvad stod på? Hvarför
sprang hon?
Fille Bom kom ihåg sina gamla iakttagelser, och ban
hade iakttagit, att Märta på sista tiden allt sedan Delphin
seglat, gått och sett ut som om hon fått änkesorgen. Nu
var ju Delphin borta och Nils med den. Hvarför sprang
hon? Fille Bom hade sina märken, och ban visste, att en
flicka sprang på ett sätt, när det var något annat, och på
ett annat sätt, när det var fråga om kärleksmöten.
Nu var flickan midt framför bryggan.
»Goddag, Märta», skrek Fille Bom. »Har du brådtom?»
»Pytt fick han vetat», svarade Märta skrattande.
Och undan gick det.
I detsamma gapade bonden och lät höra cn sakta
morr-ning, hvilken betydde så mycket som, att nu hade ban
hittat på något, som ban ville säga. Men Fille Bom skuffade
undan den lille grårocken.
»Ur vägen, tjufbonde», fräste ban åt honom.
Och begagnade sig af sin vana vid lokaliteterna, stöllade
Fille Bom på en omväg efter Märta åt det håll, där ban
antog, att han skulle finna henne, lämnade grårocken åt sitt
öde. Ty Fille Bom satte stort värde på nöjet att få lura en
bonde från Hisingen. Men öns flickor lågo honom dock
närmare om hjärtat, och denna gång var hans heder med
i spelet. Ty Fille Bom ansåg sig veta, att det var Nils, som
skulle ha Märta, och han skulle känt det som en dödlig skam,
om han kunnat tro, att ban, Fille Bom, hade fått något om
bakfoten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
