Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom tog ett nytt och kraftigare tag och tycktes vilja skrämma
allt lefvande med bullret af sin andedräkt, som sorlade genom
mörkret. An var det en vilsekommen sjöfogel, som seglade
mot blåsten i mörkret ocli lät höra sitt skärande, entoniga
skri. Än var det rasslet af en sten, som rubbad af något
nattens djur föll i en aflägsen klyfta.
Märta hade satt sig ned på ett stenkummel, och hennes
hand hvilade mot stenarna. Hon satt och tänkte på den
visshet, hvilken med allt större ångest under de sista dagarna
stigit upp inom henne, och med sin kalla verklighet brutit
sönder den konstlade lycka, i hvilken hon lefvat. Hvad
skulle det blifva af henne? Fanns det på jorden någon,
som var olyckligare än hon? Hon vaggade fram och åter
på kumlet där hon satt, och inom henne växte i mörkret
en formlös ångest.
Då hände det, att en af de lösa stenarna vid hennes
hand gled undan, och hon kom att röra vid ett föremål, som
kom henne att spritta till. Hvad hvar det? Hvar satt hon?
Hur hade hon hommit hit? Märta kände en mjuk, len
kropp, som strök sig mot hennes hand, och det var nära,
att hon skrikit högt af rädsla. Djuret strök sig ännu en
gång mot henne och Märta förstod, att det var någon af byns
många kattor, som varit på ströftåg och funnit en människa
till hvilken den hyllade sig i mörkret. Katten stod stilla
och strök sig mot flickans hand, och Märta kände plötsligt
med en isande känsla, hur mörkt det var.
Utan att fatta, hvarifrån den plötsliga skräck kom,
hvilken så med ens beröfvade henne all fattning, sköt hon undan
djuret och började med så snabba steg, som mörkret tillät,
ila fram mot den plats, där hon visste, att August väntade
henne. Hon sprang snabbare och snabbare, och ångesten
inom henne växte. Det föreföll henne, som om osynliga
händer famlade efter henne för att hålla henne kvar och,
hon hörde ljud som af en springandes heta andedräkt, hvilka
förföljde henne. I skymningen såg hon gestalter resa sig
rundt om hennes väg, och hennes hjärta bultade, som om
bröstet skulle sprängas.
Gcrnadts Folkbibliotek. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
