Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
Fille Bom förfaller till grubbel och Delphin
kommer; men gåtan blir ändå icke löst.
Denna tid gjorde Solskär icke skäl för sitt namn.
Oron låg nu tungt öfver skäret, och i dess tyngd tedde sig
hösten närmare, än den egentligen var. Dagarna voro kulna
och oupphörligen svepte en rasande vind kring de små
bygg-ningarna, hvilka lågo kringströdda på klippan.
Själfva Fille Bom gick omkring i funderingar, och detta
kom sig däraf, att han fann det märkvärdigt, att just han
skulle vara den, som fick reda på båten och måste mottaga
det sorgliga uppdraget att bogsera vrakgodset hem. Fastän
han för sin egen del inte hade någon särskild att vänta hem
med storbåtarna, som nu snart skulle komina, greps ban
dock af den allmänna nedslagenheten, och hvad han företog
sig, eller hvart han gick, öfverallt var det, som om onda
aningar setat och lurat i de mest oväntande vrår, ocli
ingenting, som skulle göras, gick med den kläm, som för Fille
Bom var lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
