Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 387 —
Men Märta gick ensam i tårlös sorg fram genom byn.
Som om hon vaknat upp ur eu dröm, hade allt fallit undan,
hvilket under den sista tiden skymt hennes syn och låtit
henne blindt gå fram på en väg, som icke var hennes. Och
för första gången såg hon klart ocli kände, att hela det lif,
som väntade henne, var en olycka, lika namnlös som hennes
hemliga skam. Hon brydde sig icke om, i fall någon fick
se henne. Hon gick den öppna bygatan fram, och hon vred
sina händer, stönade och kved, och denna smärta, hvilken
kom så våldsamt och så oförberedt, den yppade för henne
den hemlighet, hvilken hon icke förstått, att midt under
älskogsleken med en annan man hade kärleken till Nils
lefvat och härskat i hennes hjärta.
För första gången sedan ban reste, kunde Märta åter
se honom lifslefvande inför sina ögon. Hon såg hans panna,
hans hår, hans blick, lians gestalt. Han var henne nära som
i en dröm. Och Märta kunde ej fatta, hur det var möjligt,
att hon någonsin glömt honom.
Nere på bryggan stod emellertid gruppen af kvinnor
och män och samtalade sakta. Det var gamle Olausson och
hans hustru, som utfrågade männen på Delphin om sonens
öde, ocli kring dem hade de öfriga bildat en tigande ring.
Det var nu detta, som männen på Delphin hade att
meddela, att Nils icke var med dem tillbaka hem. Men de
sade vidare, att Nils därför visst icke var död. Det hade
bara händt honom en olycka Hela tiden på resan hade han
varit inbunden och tyst, och föga hade ban aktat på, hvad
ban gjorde, eller för hvilka faror ban utsatte sig. Det hade
emellertid icke händt honom något illa, annat än det att han
skadat sitt linger, uär ban ränsade längorna. Men ban hade
icke vårdat skadan, utan fingret bulnade och såg illa ut. Då
hade fartyget blifvit drifvet till närheten af norska kusten,
ocli där hade Nils gått i land för att fara med tåget till
Kristiania ocli söka bot på lasarettet. Nils hade bedt hälsa så
godt hem, och ban tänkte, att lian snart skulle komma efter.
Det såg emellertid ut, som om allt, hvilket denna dag
hände på Solskär, skulle komma vilse och in på orätta vägar.
Ty männen på Delphin berättade detta utan att veta, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>