- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
393

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 393 —

Då rykte han plötsligt upp sig, sprang några steg fram
ocli hann upp henne. Men Märta vände sig icke om. Som
om hon anat hvem som kom, gick hon mekanisk framåt,
medan hjärtat stod stilla i hennes bröst, och utan att säga
ett ord, utan att ens se åt sidan, lät hon den kommande
taga flaskan och fortsätta vägen vid hennes sida.

Tigande nådde de brunnen, tigande fyllde Nils fllaskan,
och tigande följdes de båda åt tillbaka till grinden, hvilken
ledde till Store-Lars’ stuga.

Men där stannade Nils, och hela hans kropp skalf.

»Ilar du ingenting att säga mig?» sade ban.

Hon sjönk ihop för hans blick med en rörelse så
våldsam, att den grep mannen med en onämnbar lycka.

»Vi håller ju ändå af hvarandra», sade han.

Då lutade sig Märta mot grindstolpen och grät högt.
Hon viste inte längre, hvad hon sade, visste ej hvad hon
gjorde eller hvar hon var. Den outsägliga smärtan pressade
sig fram genom hvarje rörelse i hennes kropp, och hon skulle
hafva fallit, 0111 ej Nils gripit henne om lifvet och hållit
henne uppe.

»Kom med mig nu», sade hau.

Nils var så vek i detta ögonblick, så mild och så
förödmjukad. Han tyckte, att han gjort något så ondt, att han
aldrig i lifvet skulle kunna göra det godt igen, och han såg
sig rådvill om efter en plats, dit han kunde föra Märta.
Viljelos lät Märta sig föras, kufvad af tanken på skammen,
som gjorde henne lam, och Nils drog henne ned i en båt,
som var angjord vid bryggan. Men när han där försökte
draga henne till sig, uppgaf Märta ett tjockt, hest skrik och
flyttade sig undan.

Hon visste ej, hvad hon gjorde, hon satt bara stilla
och väntade på, att bekännelsen skulle bryta fram öfver
hennes läppar.

Och som Nils satt och såg på Märta, blef han rädd.
Han kände, att det fans något under allt detta, som han
icke kunde förklara, och han trodde, att han sårat henne så
bittert, att hon aldrig mer skulle kunna gifva honom en
blick.

Gernandts Folkbibliotek. II. 49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free